yrvette

Om ni undrar hur det är idag?
Men det gör ni nog inte egentligen...hehehe! Det är liksom en sån där grej som man bara frågar utan att egentligen vilja få ett ärligt svar, eller hur?
- Hej, kul att se dig...hur är det?
Hur många av er tror och förväntar sig ett annat svar än detta:
-Jorå...det är bra. Själv då?
Hur många av er skulle bli förvånade om ni skulle få en fullständig hälsorapport, fullständig uppgradering av den tillfrågades psykiska tillstånd och privatliv??????

JAG skulle bli det i alla fall! Jag skulle inte ens vilja veta "hur det är" men ändå frågar jag. Inte fasen vill jag stå där i evigheter och lyssna på någons bekymmer. Någon som jag knappt känner men ÄNDÅ säger "Hur är det" till.

Jag har testat en gång och svarat ärligt:
- Hej, kul att se dig...hur är det?
-Det är helt åt helvete med allting! Själv då?
Och fått detta till svar:
-Jorå....det är ok!  Vi kan väl ta en fika någon dag...jag måste rusa nu...hej så länge, sköt om dig!
Faen vad dom bryr sig då!!!
-Javisst....om jag fortfarande lever då?
-Hahahaha...ja just det!
-Mmm...fuck you.....mumlar yrvette då.


Men ni undrar förstås på riktigt hur det är med min rygg...hahaha! F**k You...det gör ni inte alls det....hahahaha! Men jag svarar ändå! -Jorå...det är mycket bättre!  Kjell också...eller lite bättre i alla fall. Vi stretchade ut våra onda ryggar förut, så nu är vi lite rörligare.


Jenny, Stefan och William har varit här, men åkt igen. De skulle åka och hämta mitt nya lilla söta barnbarn, Maja.
En liten liten söt kattflicka som ska flytta med dom till Norge.

Jag sitter här och längtar efter henne nu, de kommer hit sen och sover över tills imorgon. Då får jag ha två mysungar här, William och Maja.  Men inte tusan ska hon väl behöva heta Maja! Maja är ju ett kattnamn...Maja Gräddnos, så tôrrt! Nej, hon ska heta Kerstin! Så det så!!!

Jag kommer garanterat ut med bilder på Kerstin lite senare. Vi ses då!

Detta är INTE Kerstin, men nästan så ser hon ut...tror jag.