yrvette

Jag har kollat runt på nätet och samlat lite enkel info om sjukdomar. Jag ska ha materialet till att sätta ihop en liten beskrivning av min livssituation. Det är en del som inte förstår riktigt hur det kan vara en del dagar.
Vilket i och för sig inte är så konstigt, för jag förstår inte allt själv heller. Lillemor som ligger några år före mig med sjukdomen fibromyalgi är till stor hjälp för mig. När jag undrar över något så har hon svaret. Och jag förstår. Men de som inte har sjukdomen har givetvis svårare att förstå.
när jag letade runt så hittade jag denna lilla berättelse. Den säger inte allt, men en hel del......



Mitt namn är Fibromyalgi.
Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig.
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.
Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul. Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu!
Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.
Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag.
Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med.
Du bad inte om mig, jag valde dig av  olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman?
Hur som helst, jag är här för att stanna.
Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara. Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan nån kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest  eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och  motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag.
Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är.
En del av dom kommer att säga saker som
"-Äh, du har bara en dålig dag!" eller "-Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan, en del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå.
Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst.
Avslutningsvis, ( jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det). Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYLAGI.
Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom




Dessa rader är så bra! Men det känns för jävligt att de ska vara sanna och stämma så väl med hur det är. Det BORDE inte vara så här.
Det finns andra sjukdomar som också ifrågasätts, men jag vet INGEN sjukdom som är så handikappande som denna som det alltid klankas så på.
Är det någon i hela världen som tror att man vill gå så här år ut och år in?
Nej, jag skulle inte tro det. Men det finns heller ingen som orkar vara sjuk varenda dag heller. Jag gör en massa saker som jag egentligen inte kan!!!!! Jag gör dem för att jag inte ska bli helt tokig! Jag VET att jag får helvete så ont dagen efter en ordentlig shoppingrunda. Men om jag INTE gör den där rundan så mår jag inte bättre för det. Gräver jag en rabatt så gör jag antagligen inte mer sen den veckan. Men jag gräver den förbannade rabatten i alla fall, annars blir jag knäpp. Jag MÅSTE få göra något jag också. Då tar jag hellre en veckas svinvärk efter det. Hellre det än att sitta här som en levande död!
Jag gnäller sällan över att jag har värk,  det syns knappt heller. Oftast bara när jag suttit still ett tag och sen ska börja att gå. Då är man stel som en 90-åring, men efter ett tag har man gått i gång kroppen, men VÄRKEN är ju fortfarande kvar för det.

Hoppsan...nu gick jag visst igång igen...! Ja, jag blir så arg ibland. En annan sjukdom som jag har som inte ens är hälften så jobbig, den är det INGEN som ifrågasätter. Den kan man ta röntgenbilder på och SE att jag är sjuk. DÅ är det ingen som misstror mig. Men denna sjukdom som inte syns på prover (inte i Sverige i alla fall. I Tyskland kan man det....konstigt!?) den är det ok att tro att man ljuger om.
NEJ.....det är INTE ok!!!!! 
Ni behöver inte FÖRSTÅ........bara tro på vad jag säger.